MY WAY IN BALI
Har sovit lite länge i natt,jag ser att solen sticker in mellan gardinerna,på med en kopp the och i kläderna ,jag känner av ett skoskav från gårdagens runda .
May way,som Frank Sinatra sjöng går längs Tamblingan som är By-pass genom Sanur. Ca: två hundra meter
där efter viker jag ner till beachen som har en gång-cykelväg mellan hotellen och havet,den vägen följer jag nu
i en behaglig skugga under palmerna och Mangoträden,de bär just nu mogna frukter,och efter fem km är jag
vid Bali beach hotell, ett monsterbygge med tio våningar.
Det här hotellet skulle en gång i tiden symbolisera lyxen på Bali samt en tummelplats för landets potentater.
Det byggdes med statliga medel.
Man insåg dock snart att skönheten med alla palmer och övrig gönska blev lidande .En senare händelse kom att
få betydelse för byggnationen vid stranden,då en brand utbröt på hotellet med stora skador som följd.
Nu hade andarna slagit till mot Balineserna,stora förberedelser vidtogs,man beslutade vid denna tid att inget
hotell fick byggas högre än palmena ,så i dag är hotellen inte högre än två våningar närmast stranden.
De onda andarna är nu biktade ,efter stora ceremonier, och livet på Bali kan gå vidare.
Jag stannar idag en stund hos Yudi ,en klok dam som har en liten shop längs cykelvägen.Jag beställer en noodle soup med kyckling,det blir min frukost idag.Yudi talar nu om för mig att hon inte mår bra,och det behöver man inte vara läkare för att förstå,hon ser faktiskt krasslig ut då jag frågar om hon har feber ,lite, men inte så farligt och jag har varit hos doktorn .Yudi säger att dokdorn har skrivit ut ett recept på tabletter och doktorn tog de pengar jag hade,så det är bara att vänta med tabletterna,det var ju ceremoni för min familj uppe i Singaradia förra veckan och där gick mina sista slantar.
Nu öppnar sig Yudi för mig ,dessa eviga ceremonier tar alla våra pengar,och nu viskar hon,för vad hon berättar för mig får ingen annan höra.Jag ger yudi en liten slant och säger till henne att det är en liten bit på vägen,varefter jag går vägen hem i mina egna tankar.Jag funderar över hur det var i sverige för åttio-nittio år
sedan då prästerna höll husförhör i stugorna. Med hjälp av dessa makter kunde folket hålles i herrans tukt och förmaning
Detta var vid en tid i landet då pedagogiken ännu inte tillämpades vid lärarutbildningen,och läraren kunde klappa sig för bröstet inför sina unga elever över sin kunskap.
Det var bara en tanke i huvudet på en gammal gubbe.
Efter en dusch hemma och ytterligare en kopp the,ställer jag nu mina steg ner till hotell Griya Santrian där jag är gäst och hälsas med slama pagi och jag får en badhandduk,beställer en cappuccino för att sedan koppla av en stund.
Det är mycket som ska styras och ställas under en dag.
Till kaffet tar jag fram mitt lilla notblock och skriver dessa rader som får räcka för dagen.
Så kan dagen se ut när man nöjer sig med en dag vid stranden.
