De ska va gött o leva,annars kan de kvetta .gött,gött,o leva

Så skimrande var aldrig havet och stranden aldrig så befriande,Fälten, ängarna och träden aldrig så vackra
och blommorna aldrig så ljuvligt doftande som när du gick vid min sida mot solnedgången,aftonen den underbara, då dina lockar dolde mig för världen medan du dränkte alla mina sorger,
Älskling ,
i din första kyss

Han föddes 1890, och lämnade allt detta vackra efter sig 1976
Tack Evert Taube.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0