Min favoritplats på beachen

Risbonde

REGNDAG I UBUD

Ubud är en mindre stad ,mitt på Bali.Det är när man kommer upp hit till Ubud som mycket av det vackraste av Bali blottar sig. Jag tänker då på de vackra risterrasserna som för mig är det vackraste man kan skåda ,skapat av människohand . För över tusen år sedan skapade Balineserna dessa, med mycket enkla redskap. Här uppe finns regnskogen , risfälten , och inne i Ubud människorna , i dag företrädelsevis då konstnärer , och rika . Att det var här i Ubud man valde att spela in filmen Eat Pray Love,med Julia Robert förvånar mig inte. Författaren Elisabeth Gilbert var ju ute för att finna den andliga kännslan , och lyckan , många kvinnor i vår västliga värld har försökt att kopiera denna kännsla på en spännande väg innan det är för sent.
Jag kom nu att tänka på prästen , som vid gravsättningen förkunnade för änkan , ni kommer att mötas på andra stranden , men i så fall blir det inte lätt för alla dessa änkor , om det där med återseende på den andra stranden ska gälla , för änkorna har skaffat sig nya karlar allihop .Jag tror att det kan bli ett stort sällskap att träffas där , de flästa har minst två att träffa på andra stranden , ja en del upp till fyra .
Nu skenade mina tankar iväg , men faktum är att jag fantiserar inte , när jag vid ett par tillfällen fört samtal med andra ensamma här har jag anat deras försök att kopiera den här romantiska sagan.
Tillbaka till Ubud , jo det är här den västliga världen funnit sitt paradis . Filmstjärnor, höga pottentater söker sig företrädelsevis hit upp , jag brukar stundom göra ett stopp här för att besöka ett spa , på väg upp till vulkanen blir det lagom att stanna ett par timmar här. Den här bilden är inte helt representativ för Ubud , men visst regnar det även här. Den här bilden tog jag i samband med att Magnus och jag var uppe i Ubud för att äta en lunch . Magnus hus ligger ju straxt utanför Ubud.Jag avrundar för dagen med Slamat tingal. Ps.Ska nu besöka ett spa
MY WAY IN BALI

Har sovit lite länge i natt,jag ser att solen sticker in mellan gardinerna,på med en kopp the och i kläderna ,jag känner av ett skoskav från gårdagens runda .
May way,som Frank Sinatra sjöng går längs Tamblingan som är By-pass genom Sanur. Ca: två hundra meter
där efter viker jag ner till beachen som har en gång-cykelväg mellan hotellen och havet,den vägen följer jag nu
i en behaglig skugga under palmerna och Mangoträden,de bär just nu mogna frukter,och efter fem km är jag
vid Bali beach hotell, ett monsterbygge med tio våningar.
Det här hotellet skulle en gång i tiden symbolisera lyxen på Bali samt en tummelplats för landets potentater.
Det byggdes med statliga medel.
Man insåg dock snart att skönheten med alla palmer och övrig gönska blev lidande .En senare händelse kom att
få betydelse för byggnationen vid stranden,då en brand utbröt på hotellet med stora skador som följd.
Nu hade andarna slagit till mot Balineserna,stora förberedelser vidtogs,man beslutade vid denna tid att inget
hotell fick byggas högre än palmena ,så i dag är hotellen inte högre än två våningar närmast stranden.
De onda andarna är nu biktade ,efter stora ceremonier, och livet på Bali kan gå vidare.
Jag stannar idag en stund hos Yudi ,en klok dam som har en liten shop längs cykelvägen.Jag beställer en noodle soup med kyckling,det blir min frukost idag.Yudi talar nu om för mig att hon inte mår bra,och det behöver man inte vara läkare för att förstå,hon ser faktiskt krasslig ut då jag frågar om hon har feber ,lite, men inte så farligt och jag har varit hos doktorn .Yudi säger att dokdorn har skrivit ut ett recept på tabletter och doktorn tog de pengar jag hade,så det är bara att vänta med tabletterna,det var ju ceremoni för min familj uppe i Singaradia förra veckan och där gick mina sista slantar.
Nu öppnar sig Yudi för mig ,dessa eviga ceremonier tar alla våra pengar,och nu viskar hon,för vad hon berättar för mig får ingen annan höra.Jag ger yudi en liten slant och säger till henne att det är en liten bit på vägen,varefter jag går vägen hem i mina egna tankar.Jag funderar över hur det var i sverige för åttio-nittio år
sedan då prästerna höll husförhör i stugorna. Med hjälp av dessa makter kunde folket hålles i herrans tukt och förmaning
Detta var vid en tid i landet då pedagogiken ännu inte tillämpades vid lärarutbildningen,och läraren kunde klappa sig för bröstet inför sina unga elever över sin kunskap.
Det var bara en tanke i huvudet på en gammal gubbe.
Efter en dusch hemma och ytterligare en kopp the,ställer jag nu mina steg ner till hotell Griya Santrian där jag är gäst och hälsas med slama pagi och jag får en badhandduk,beställer en cappuccino för att sedan koppla av en stund.
Det är mycket som ska styras och ställas under en dag.
Till kaffet tar jag fram mitt lilla notblock och skriver dessa rader som får räcka för dagen.
Så kan dagen se ut när man nöjer sig med en dag vid stranden.
Morgonceremoni i Sanur Kl 05 45

Vem har tid att gå i sina egna tankar
Vem har i dag tid att gå i sina egna tankar.
/>Några andra som hade tid att gå i sina egna tankar var Viktor Rydbergs Tomten som i midvinternatten tittade upp mot månens skiva .Han grubblade över en underlig gåta.Barnen som sova där inne, en ny generation han plägade kort.Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma,då endast tomten är vaken.
Sten Selander hade tid med sina egna tankar,när han kom hem till sin port och förstod att det var något fult han gjort.
Vi spelte kula vid torget en dag ,en folkskolegrabb och jag,han hade väl femti och jag hade fem.
Vi spelte, och han förlorade dem. Han snorade till och gav mig en blick, när jag visslade överlägset och gick.
Den Balinesiska risbonden
Vem har i dag tid att gå i sina egna tankar.
Den lilla bonden i sverige har för länge sedan rivit inredningen i ladugården för att ge plats för husvagnar,båtar samt husbilar.Där har doften av hö för länge sedan försvunnit.
Jag är nu tillbaka till Bali Där de gulbleka risaxen sakta rör sig i den varma vinden.Längre bort vid risterrasserna kan jag även se de ej mognade axen,där är grönskan så påtaglig , en nyans grönare än grönt.
Här går jag nu i mina egna tankar.Vad betyder risbondens arbete för familjen?
Värdet av att bruka jorden ger inte bara risbonden mat,han vet att inte bara mätta magarna,han för ett arv vidare,ett kulturarv från tidiga generationer sedan tusen år betyder så mycket för honom.
Att vårda dessa risterrasser innebär ständigt handarbetemed att att täta tilloch leda vatten i ett nätverk av kanaler.
’’
Jag har många gånger följt den den lilla risbonden från min åskådarplatsdär han rör sig .
Arbetet för honom är ständigt växlande,han bereder jorden medan den ligger under vatten ,han planterar sina risplantor reglerar vattenförsörjningen för att sedan leda vatten till nästa intilliggande terrass där han tog en tidigare skörd.Jag har då funderat på vad han tänker på när han går där ute med hackan på axeln,han stannar upp en stund,sätter sig hukande ,och som jag förmodar drömmer han sig bort i sina egna tankar
VEM HAR TID ATT GÅ I ANDRA TANKAR?

Vet de om hur det en varm försommardag doftar i ängsmarkerna,har de lyssnat till bäcken där den gula kabbelekan växer,där smultrondoften kunde kännas lång väg en varm sommardag,där vi letade upp det starkaste strået för att trä de läckra bären som ett pärlband.I dessa beteshagar har man i dag höjt avkastningskraven genom att med konstgödning och inplantering av en förmörkande granskog höjt saluvärdet på de små gårdarna.
Vem bryr sig i dag,om det inte hörs från barnens lekar och skratt där benen var fulla med spring.
Jag är nu tillbaka på Bali,där de gulbleka risaxen rör sig för vinden medan jag går i mina egna tankar,medan risbonden ömt vårdar sina risterrasser som han ska lämna över till nästa generation,där kan jag i dag se hur han för hand slår gräset vid sina vattenkanaler och tätar till där så behövs.Att vårda detta kulturarv innebär ständigt handarbete,att leda vatten i ett nätverk av kanaler.Ett mer än tusenårigt kulturarv .Den Balinesiska bonden driver fram tre skördar under ett år,så det ges inte tid i bland för att i några mellanperioder bege sig på gårdsauktion, som den svenske bonden med plånbok i bakfickan och varmkorv i handen ge ett bud vid utropet på den nästan nya harven.
(Väderstadverken kommer ut med en ny modell i år)
Jag är inte bakåtstävare,men i bland rusar det svenska samhället i väg med oss,vi styrs av Marknadskrafterna. Det ges inte tid för att gå i sina egna tankar,detta gäller även den svenska bonden som nu tagit hjälp av media för att skaffa en fru. Någon oro till eftertanke behövs ej,vi har ju våra köttfabriker, som levererar in sina produkter till ICA-Willys där djuren ligger på Lit de parade i kyldisken.. Fredagsmyset är redan färdigt för grillen,flintasteken är preparerad redan i affären och vi kan lägga oss bekvämt i den nyinköpta soffan från IKEA.Med hjälp av fjärrkontrollen knäpper vi på Tv:n och njuter av den svenska bondekulturen,hur bonde söker fru. Vi kan känna oss trygga då dessa köpstarka centra som i dag har ökat avkastningskraven / hektar på den Östgötska myllan .
Må vi flyta vår framtid på gummimadrasser.
RESAN TILL BALI
Mitt hus på Bali

Mitt lilla hus på Bali

Här sitter jag framför e'ntren
Äntligen Bali
Good afton kära vänner!Så har jag äntligen fått klart med mitt boende.Den här gången var det värt alla besvär som åsamkades mig detta fantastiska Balineshus som rymmer allt jag behöver
En annan god sak som betyder mycket är ju detta att få skriva lite om hur det är här nere nu.
Jag har skickat mitt resebrev till Ingemar som jag nu vill be att han lägger in dessa två bilder
i min blogg,där efter kan allmogen gå in på bloggen för att läsa om mina upplevelser på min
nedresa till Bali,den blev mycket lång på grund av alla säkerhetsrisker som uppstod i samband
med att Hillary Clinton och Obhama landade vid samma tidpunkt som jag.
Eftersom Obhama har en del släktingar här och även under en period även bott här fick han
ju lov att gå före ossi allmogen.
Lev gott vänner ,och jag lovar att återkomma